Rekord i sova är inte illa alls. Vända på dygnet är roligt.
Komma tillbaka till verkligheten är inte lika kul, men det ligger ännu mer än ett dygn bort och vi är vid det här laget djupt inbäddade i en känsla av surrealism som bara kommer med självpåtagen isolation, en måttlig mängd alkohol och ständiga transgressioner in i alternativa verkligheter.
Vi minns gårdagen och hur vi efter the hard toils of labour på återvinningscentralen vallfärdade till bilkyrkogården utanför Tingsryd. Vår väldigt glada och pigga blinkers tystnade något in the presence of death, och vi insåg när vi promenerade runt på myren som oförtrutet fortsatt svälja de gamla rostiga skeletten under decennier, att vi var tvungna att komma härifrån innan mörkret började falla. För, som det heter, Åke som bodde här och under alla år hjälpt bilarna att hitta nya delar, dog aldrig riktigt. Och nu är det bilarna som hjälper Åke att hitta nya delar.
Väldigt hög Blair Witch-faktor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar