Just det ja

Några minnesvärdheter från HagCon 2011 UFT kommer här, eftersom vi tycks ha förbannat svårt att släppa konventet, trots att vi bevisligen har nått dagen då vi alla ska göra vårt återtåg in i vardagsbestyren.

• Byline: "HagCon - som Google"


• Smulan: "Nummer fyltiotvåå - kyckling cully!"


• Sanning: Problemet med mat som är gjort av bajs är inte att det är kostsamt att transformera bajs till mat.


• Fnorrd: Folket som bodde i bastun som satte P för vår traditionsenliga konvents-sauna.


• Arg på sociala media: "Dö, jävla ansiktsbok, bara dö!"


• Arg på sociala media 2: Johans spontana hatförklaring till facebookare.


• Saknat: Handduk på lilltoa. Hela konventet.


• Insikt: "Tidelag - eller som fransmännen säger: L'amour!"

And so it ends...

Last night of the Nerrdes Extraordinaire, minus en person. Plus minus en till bakom kameran förstås. Men med en omkullvält kanon.

Nedräkning till konventsslut

Anfäkta och anamma! Det tycks som om varenda spår vi försöker följa upp tar apokalyptiska vändningar och slutar med vandöd wrestling eller - som igår i konventets avrundande split party-session - små tidsinställda bakhåll i sjukhusmiljö. Som om detta inte var nog utmynnar denna vår senaste outing i ett osedvanligt surt syskongräl om logistik i strid, ledarskap och lydnad.

I detta bitterhetens tecken kramar vi om varandra för denna gång, konstaterar att hela SJ verkar ha ställt in allt på grund av gårdagens Ragnarökiga åskväder som svepte över Norden och så att säga understrykte de senaste dagarnas märkliga skeenden i den (arguably) lite mer verkliga världen.

Out of Legends

Lösgör sig ett citat...
"Så ni vill hitta nån som var aktiv på åttitalet...?"
"Nej, nej, vi sprang på honom igår! Vi har hans tandborste!"

Zombie Holocaust på Highgate Cemetary

Det visade sig vara något hazardous att följa hjärtat i sina drömmar och sätta efter de gäckande varulvarna. Det landade oss - efter ett djuphavsbesök hos en galen gammal trollerifarmor och några tuffa dagars eterisk träning hos vår nyfunne mentor - i beckmörkret på Highgate Cemetary i gott sällskap av ohygiensiska nekromantiker och - ni gissade det - [UUUÖÖÖHH! BRRAAAIIINNS!]: Mad Dazed Flesheating Zombies.

Vi bevisade oss ännu en gång fullkomligt jättedåliga på stridslogistik och insatsplanering, men lyckades ändå döda de i och för sig redan döda skendöda, samt fylla en stulen ryggsäck med en massa evil fiend paperwork som snart ska indexeras och matas in i avancerade sökningar i Londons officiella allvetande plåtburk Edmund.

Och så mitt i detta, årtiondets värsta och jävligaste reality check, från grannlandet i väst.

Dagen efter Mage - ett annat Awakening

Vitsig titel, for the Nerrds Extraordinaire!)
HagCon 2011 UFT artar sig till det vuxnaste konventet hittills. Alla snällt i säng i god tid för några välbehövliga timmars skönhetssömn, glada i hågen både i och utanför kampanjen.

Men men, reality bites. Det är ju sommar i Götet, och då måste alla hantverkare gå man ur huse för att trasa sönder alla kullerstensgator som finns kvar i denna rivningarnas hufvudstad, för att sedan mödosamt stoppa tillbaka sten efter sten.

Thus, vår morgon präglades av ett evinnerligt plingande av stål mot sten när the Stone Mason pusslade ihop gatubilden, och hans lilla sidekick Pojken med Skyffeln skrapade upp överbliven blöt sand på ett flak. En miljard öronproppar och aldrig så lite sömn hjälper då; uppe med tuppen (säkert halv tio) påtvingades oss.

Ut ur garderoben!

Första kvällens spelande bjöd på många rekord. Tidigaste start, tidigaste slut, smartaste val av breaks och alkoholintag, senaste svullomaten. Utöver det rent metamässiga kunde vi också till slut konstatera ett fett rojalistiskt påbrå som skänker ande och mening åt vår ganska spretiga tillvaro på Londons arkana bakgator, som tack vare en ganska bitter och desillusionerad gammal anarkist till syvende och sist gjorde detta till dags dato rätt drömska topic till något vi gemensamt kan älta till frukost. Allt detta, en blodsugande najad, ett state of statskupp, några plumpa skämt och star craft-turneringar på youtube avrundar dag 1 av UFT.

Det utlovade regnet kom och gick, förvisso under en nyckelscen, men som konventsväder betraktat fortfarande en besvikelse. Vi hoppas på desto mer imorrn, istället.

And so it begins...

HagCon 2011, Summer Edition.
Ay-kay-ay:
Unsuccessful Facial Transplant

I morse formulerade jag en ganska suverän inledningstext på detta inlägg och konvent. Nu har jag glömt bort alltihop. Hepp!

Hur som hur, nu är vi bara en person och lite logistik bort ifrån att släppa taget om verkligheten för den här gången. Ännu skiner solen över oss, men meteorologerna har utlovat regn regn och regn. Fullständigt utmärkt, förstås! Och så länge det finns bredbandsuppkoppling finns det hopp.

Det var en gång BorCon 9 (1991)

Och vi reste runt på konventen och plågade rollspelare med vårt inte lite högtravande och ambitiösa rollspelsprojekt Ruinworld. 1991 hade vi uppnått en viss mognad som ledde till viss självironi, vilket resulterade i scenariot Killed by Death ("En action tragedi, barnförbjuden, 18 år"). Scenariots ena motorkaraktärer döpte vi till Kapten Mourn Lanwell ("en redig karl och ett duktig befäl").



Detta inföll sig på den tiden då vi fortfarande rullade tärning, och särskilt för spelet hade det förhatliga systemet med Pain & Fatigue arbetats fram. Ett system som garanterade att man förlorade alla viktiga fajter, vaknade ur koma ett halvår efter härslagen, och aldrig riktigt blev riktigt återställd. Precis som i verkligheten.



Notera a) Hin Håle som jagar karaktärerna med lie och b) benämningen BorCon, som Borås Spelkonvent-organisatörerna hatade att vi kallade det.

De Cornwallis

Långt före Arthur grep tag om det där ödesdigra svärdet i stenen levde tvenne figurer i den gudsförgätna landsändan som kallas Cornwall, under Kung Idres bångstyre. När Guenevere fortfarande lekte med skallra och Sir Gawaine bara var en tvärskit hög for de land och rike runt, pucklade på dumma riddare, stötte på slottsfruar och kämpade mot gamla ättefiender. Egenhändigt ihopknåpade vapensköldar nedan, Lord Cadvelyns till vänster, Sir Melinards till höger.

Fief of Thennor (including Senthast and Ffylec), Lord Cadvelyns lilla domän under Lord Baron Caradoc of Pentwaeth, i sin tur under King Meliodas of Lyonesse.

Sir Melinard de Relmaur, fils de Sir Gravot, född Anno Domino 471, en av de få kristna riddare som knatade runt bland Englands gröna kullar vid denna tid. Helt enkelt inte helt som alla andra!

Ur Mortes de Melinard et Cadvelyn

Then a woman led Sir Melinard unto the Mad Damosel Mardine, and she was straitly wooded also. And Nemlod produced a cedle, and he said, ’Sir Knight, I know the words not, but that the cedle would be for you. This alone was from the Damosel, but what ye see.’

And Sir Melinard took the cedle, and read it, and then there was wonder to see for all that was in the esture, that he gave out a cry and fell into such a clean dole, that none had seen afore, for Lady Laura had written words that bruised his heart. ’Sir’, said Sir Cadvelyn, ’I will see that credence.’ And so he did.

’Alas’, spoke Sir Melinard, ’I will set till my father’s castle on this hour, for I wit her in grave danger. For I can not seek her son, ever will I regret it, til she is safe again in my father’s keeping.’

’Then’, said Sir Cadvelyn, for there was great affiance atwixt them, ’I will join ye, good Sir Knight, for I saw this ordeal come, and now I list to quit it.’

’Be that as it may’, said Sir Berel, ’but ne’er would I dwell on a damosel’s charge.’

’Then’, said Sir Cadvelyn, ’ye will seek the child in these lands wide-where, and when ye find it, ye will keep it as your own son and have it, so that no grame comes to it, for so is the charge.’

’I will do so’, replied Sir Berel, and they bid each other farewell. And Sir Berel yode on the land, and Sir Cadvelyn and Sir Melinard hoved at the house, for to rest.

’Now’, said Sir Cadvelyn when Nemlod bid them devour the goblins, ’I will tell ye what ye will do. Ye will leave them alone, and not bother them again, and so there will again be peace in this house, for they were ’ere tofore ye, and ye will worship the olden.’

All bevered by his words and did as he bid, and so Sir Melinard, who felt great haste behowed, and Sir Cadvelyn, mounted and rode for the rivage.

Det var en gång GothCon XVIII (1994)

Gargarisma lanserade sin första formella Saga (den om Greve Gusten), tillika sitt första riktiga friformsscenario (om man inte räknar med Isjättar... från 1993). Påkostade miljöer, häpnadsväckande specialeffekter, en dramatisk och besvärlig plot och bisarra karaktärer. Som exempelvis Mäster Martin Tunfare (inte alls hemlig!), alias Kaegma'zuul, här avbildad vid den sedermera förgiftade slottsdammen.



Alf Hule, slottsmagiker, jämte Mäster Martin, med förväntade reaktioner på kapellklockorna på Mårtuna slott.



Fanpic från en av sessionerna under konventet. Signaturen [Ehhru?] Hedlund -94 gav sin bild om Alf Hule.



Och här är de, the official vinnare av Sagan om Greve Gustens Gäld, anno domino 1994. Idel kändisar från friformens barndom.



Och kommer någon ihåg vad Hloth'pktwüqbaxz var för någonting?!

Pics or it didn't happen

Jaså, i kräver bildbevis ye of little faith

Konventslokalen, from the wuthering heights

Killarna med lergökarna var inget man ställde sig och fotograferade.

Let's paarty, split paarty

Minionkonventet har gått in i sin andra fas. Vi visste att den skulle komma, men lika konstigt känns det för det. Vana som vi är att spärra in oss på småländska ödegårdar eller försvinna från omvärlden i de små skrymslena i Haga, kommer detta plötsliga split party som något av en social chock.

Och allt detta med så klena ursäkter som "min fru fyller år" eller "mina barn har uppvisning på dansskolan". De Grå Männen kan anta många skepnader, sannerligen. Så efter en intensiv fredag i arkana London spriddes vi för vinden. Spillrorna av de lucky few som även kunnat vika del av lördagen åt libertas i goda vänners lag återsamlas inom kort.

Detta inlägg skrevs på berget bredvid konventslokalen. Undertecknad blev just erbjuden vodka av två sköna killar som är riktiga hejare på att spela lergök. Insikten om att verkligheten är lika skruvad som alla våra påhittade världar slår ned som en blixt från klar himmel.

Big in Japan

Klockan har passerat 0200 natten från fredagen den trettonde, och minionkonventet HagCon 2011 undertitulerat Big in Japan, har nått sin spelmässiga kulmen. Nu kvarstår endast mingel, några klunkar öl till, och gemyt. Men det får bli imorgon.

Traditionsenlig konventsstart, som man ångrar några timmar senare.

Så vad bjöd dagen på? Ett lik, en del mysko emballage, sociala högdjur en masse, röda polisonger, antydningar om suspekt påbrå, ett snyggt svärd, en fladdermusdemon, äggkastning och en avhuggen hand.

Let's see... the easiest way to kill them off would be...

Nu är det dags igen

Ja nu är det dags igen
Ja nu är det dags igen
och däremellan kommer åska

Men det var inte sant
Nej det var intressant
För Ronja är en rövardotter

På rekordkort tid, inklämt någonstans mellan verklighet och önsketänkande, ett litet Mini-HagCon på det Götborgska gungflyt. Tillresande checkar in i Önsketräsk, välkomna. Drugs, sex and d10's.

Som vanligt sedan tusentals år, rapporterar vi via bloggen.